|
Firman Hebmüller & Söner grundades 1889. 1919
gick man över från hästkärre tillverkning
till karosserimakeri. De producerade karosser för Ford,
Hanomag, Opel och Hansa-Lloyd.
Redan i Maj 1948 rullade den 25 000:e efterkrigs VW:n av bandet
i Wolfsburg. VW:s nya chef Heinrich Nordhoff smidde planer på
fler modeller och överst på listan stod en cabriolet.
Två karosserimakare fick erbjudandet att bygga prototyper:
Karmann i Osnabrück fick beställning på en 4-sitsig
modell och Hebmüller på en 2-sitsig.
 1948
byggde Hebmüller de första prototyperna av tre begagnade
limousiner från 1946. Vindrutan behölls, dörrarna
modifierades och en aluminiumram sattes runt sidorutorna. Den
speciella bakluckan handknackades. Det är inte en modifierad
fronthuv.
Nummer ett hade kofångare modell
46-47 (smala med spetsiga horn), navkapslar med stora VW-emblemet,
backspegel monterad på instrument panelen, signal horn
infällda i framskärmarna, radio med tidstypiskt mittmonterad
antenn och jät telika extraljus.
Nummer två hade de då nya kofångarna med en
pressad rand och rundade horn. Navkapslarna var specialtillverkade
och syntes igen på Frankfurt Motorshow 1951 på en
limousine specialbeställd för Kejsaren av Abessinien.
Backspegeln hade hittat sin slutliga plats ovan för vindrutan.
Den tredje bilen hade vanliga navkapslar och kromad näsa
på bakluckan.
Det största problemet var att karosserna flexade för
mycket vilket bl a resulterade i dålig dörrpassning.
När suffletten skulle spännas fast i stängt läge
sprack ofta vindrutan.
Dessa problem löstes genom att vindruteramen
|
förstärktes och fick kantiga hörn, karossidorna
fram fick dubbla plåtar och under trösklarna lades
långa balkar. Även bakdelen försågs med
ett flertal förstärkande plåtar inklusive en
tvärbalk under nödsätet bak. Efter tester under
1000 mil hade man nu en produktionsfärdig bil.
Wolfsburg var mycket nöjda med den slutgiltiga designen
och beställde inte mindre än 2000 bilar.
Produktionen började i Juni 1949.
 På
produktionsbilarna så hittar vi ytterligare förändringar:
Bakluckan fick en upphöjning där
broms- och skylt belysning fälldes in (Fram till okt -52
hade Folkan ett bromsljus). Luftintagen flyttades från
luckan till karossen ovanför/framför. Naturligtvis
levererades bilen med högsta utrustningsnivån från
Export-limousinen.
Bilens rena linjer var det som man mest föll för, fast
några kritiker menade att det inte gick att se vad som
var fram eller bak. Särskilt lyckad är designen när
suffletten är nerfälld och försvinner helt ner
i karossen.Hebmüller experimenterade med många färgvarianter.
Enfärgat svart, röd eller vit. Tvåfärgat
svart & elfenben, svart & röd, svart & gul,
eller röd & elfenben. De tvåfärgade var populärast.
Hebmüller såldes genom reguljära VW-handeln och
började, trots det höga priset på 7500 DM, att
sälja bra.
Det Brinner!
kl 14 lördagen den 23 juli 1949 så börjar
det brinna i lackavdelningen. Branden sprider sig snabbt och
förstör hela lackavdelningen och delar av övriga
fabriken. Många bilar under tillverkning blev förstörda
tillsammans med maskiner och verktyg. Fabriken var nätt
och jämt reparerbar. Efter en enorm ansträngning så
fick man igång en långsam produktion efter fyra veckor.
|
 Produktionssiffrorna
ökade ända till januari 1950 då 125 bilar färdigställdes.
Men sedan började det gå utför och endast 17
bilar byggdes i april. Sedan hände inget förrän
i augusti 1951 då en bil byggdes.
Av produktionssiffrorna förstår man att firman fick
allvarliga finansiella problem tidigt 1950, vilket blev allt
värre så att det slutligen blev konkurs 1952. Branden
knäckte företaget, något problem att sälja
bilarna var det aldrig.
Några karosser var kvar, de sändes till den närliggande
Karmannfabriken som nu hade full produktion av sin 4-sitsiga
modell. Där sattes ytterligare 15 st Hebmüller ihop.
Den sista i februari 1953.
Senare köpte Ford själva fabriken och producerade bl
a styrsnäckor.
Hur många?
VW:s officiella är 696. Men uppgifter på ca 750
st finns. Det finns idag minst två bilar av årsmodell
1950 som har karossnummer över 700.
Över hundra bilar har överlevt och idag är VW
Hebmüller Typ 14A en mycket populär samlarbil. Bra
exemplar kostar mycket, vilket avskräcker de flesta, men
längtan efter en riktig Hebmüller finns i alla älskare
av gamla Folkor.
 Originaltext
av Bob Shaill, här vid sin Hebmüller.
Översatt och något förkortad av Jan-Anders
Lindqvist.
Hebmüller tillverkade också denna
modell: 
|
