THE HEBMÜLLER STORY

Firman Hebmüller & Söner grundades 1889. 1919 gick man över från hästkärre tillverkning till karosserimakeri. De producerade karosser för Ford, Hanomag, Opel och Hansa-Lloyd.

Redan i Maj 1948 rullade den 25 000:e efterkrigs VW:n av bandet i Wolfsburg. VW:s nya chef Heinrich Nordhoff smidde planer på fler modeller och överst på listan stod en cabriolet.
Två karosserimakare fick erbjudandet att bygga prototyper: Karmann i Osnabrück fick beställning på en 4-sitsig modell och Hebmüller på en 2-sitsig.

1948 byggde Hebmüller de första prototyperna av tre begagnade limousiner från 1946. Vindrutan behölls, dörrarna modifierades och en aluminiumram sattes runt sidorutorna. Den speciella bakluckan handknackades. Det är inte en modifierad fronthuv.
Nummer ett hade kofångare modell 46-47 (smala med spetsiga horn), navkapslar med stora VW-emblemet, backspegel monterad på instrument panelen, signal horn infällda i framskärmarna, radio med tidstypiskt mittmonterad antenn och jät telika extraljus.
Nummer två hade de då nya kofångarna med en pressad rand och rundade horn. Navkapslarna var specialtillverkade och syntes igen på Frankfurt Motorshow 1951 på en limousine specialbeställd för Kejsaren av Abessinien. Backspegeln hade hittat sin slutliga plats ovan för vindrutan.
Den tredje bilen hade vanliga navkapslar och kromad näsa på bakluckan.
Det största problemet var att karosserna flexade för mycket vilket bl a resulterade i dålig dörrpassning. När suffletten skulle spännas fast i stängt läge sprack ofta vindrutan.
Dessa problem löstes genom att vindruteramen

förstärktes och fick kantiga hörn, karossidorna fram fick dubbla plåtar och under trösklarna lades långa balkar. Även bakdelen försågs med ett flertal förstärkande plåtar inklusive en tvärbalk under nödsätet bak. Efter tester under 1000 mil hade man nu en produktionsfärdig bil.
Wolfsburg var mycket nöjda med den slutgiltiga designen och beställde inte mindre än 2000 bilar.
Produktionen började i Juni 1949.

På produktionsbilarna så hittar vi ytterligare förändringar: Bakluckan fick en upphöjning där broms- och skylt belysning fälldes in (Fram till okt -52 hade Folkan ett bromsljus). Luftintagen flyttades från luckan till karossen ovanför/framför. Naturligtvis levererades bilen med högsta utrustningsnivån från Export-limousinen.
Bilens rena linjer var det som man mest föll för, fast några kritiker menade att det inte gick att se vad som var fram eller bak. Särskilt lyckad är designen när suffletten är nerfälld och försvinner helt ner i karossen.Hebmüller experimenterade med många färgvarianter. Enfärgat svart, röd eller vit. Tvåfärgat svart & elfenben, svart & röd, svart & gul, eller röd & elfenben. De tvåfärgade var populärast.
Hebmüller såldes genom reguljära VW-handeln och började, trots det höga priset på 7500 DM, att sälja bra.

Det Brinner!
kl 14 lördagen den 23 juli 1949 så börjar det brinna i lackavdelningen. Branden sprider sig snabbt och förstör hela lackavdelningen och delar av övriga fabriken. Många bilar under tillverkning blev förstörda tillsammans med maskiner och verktyg. Fabriken var nätt och jämt reparerbar. Efter en enorm ansträngning så fick man igång en långsam produktion efter fyra veckor.

Produktionssiffrorna ökade ända till januari 1950 då 125 bilar färdigställdes. Men sedan började det gå utför och endast 17 bilar byggdes i april. Sedan hände inget förrän i augusti 1951 då en bil byggdes.
Av produktionssiffrorna förstår man att firman fick allvarliga finansiella problem tidigt 1950, vilket blev allt värre så att det slutligen blev konkurs 1952. Branden knäckte företaget, något problem att sälja bilarna var det aldrig.
Några karosser var kvar, de sändes till den närliggande Karmannfabriken som nu hade full produktion av sin 4-sitsiga modell. Där sattes ytterligare 15 st Hebmüller ihop. Den sista i februari 1953.
Senare köpte Ford själva fabriken och producerade bl a styrsnäckor.

Hur många?
VW:s officiella är 696. Men uppgifter på ca 750 st finns. Det finns idag minst två bilar av årsmodell 1950 som har karossnummer över 700.
Över hundra bilar har överlevt och idag är VW Hebmüller Typ 14A en mycket populär samlarbil. Bra exemplar kostar mycket, vilket avskräcker de flesta, men längtan efter en riktig Hebmüller finns i alla älskare av gamla Folkor.

Originaltext av Bob Shaill, här vid sin Hebmüller.
Översatt och något förkortad av Jan-Anders Lindqvist.

Hebmüller tillverkade också denna modell:  

Hem | Nyckeln till VW Cab | VW 411/412 | Hebmüller | VW K 70 | VW Marknaden
Nytt | VW-broschyrer | Mina bilar | Information | Innehåll | e-mail | In English please! | Mer!